måndag, november 30, 2009

Aldrig har december varit så efterlängtat.

Det ska sägas. Att inleda en höst med att först bli helt sänkt fysiskt i svininfluensa och därefter sänkt psykiskt då min pappa gick bort, det är ingen bra start. Vad som vanligtvis är en lite gråare och tristare tid på året med alldeles för få soltimmar blir ännu mer tung. Ja, självfallet lyser kärleken upp livet. Men grunden är kantstött.

Därför ser jag fram emot december som börjar i morgon. Det blir mer ljus överallt, det blir ledigt snart, det blir julafton med underbaraste syskonbarnen och det blir tio dagar i Skottland.

För en bra nedräkning, följ Timbros julkalender. Smygstart med första avsnittet:

Inga kommentarer: